Sista jaktdagen för året med Mynta

Det känns nästan lite vemodigt men tillslut kommer sista jaktdagen för året efter en lång säsong. Jag hade haft en önskan av min gamle far att få följa med och jaga och lyssna på Mynta innan säsongen var slut.

Förutom pappa och jag så fick vi med oss två kamrater som gärna tog ett av passen. Redan när jag skjutsade min pappa till hans pass så såg jag några hjortar. Eftersom det var flera som var skjutbara i den flocken så släppte jag Mynta i närheten av dem. Efter några sökturer åt fel håll så blev det ett fint upptag och jakten gick direkt på pappa som inte lyfte bössan trots att de passerade inom 10 meter från hans pass. Han var ju med för att lyssna och jakten var bara 2 minuter gammal när den passerade honom. Men nog var han i efterhand lite ångerköpt då en av hjortarna var en riktigt grann skovelhjort.

När jakten hade gått ett par svängar så fick jag telefon av Sara som var i skogen och då bröt pappa och jag vårt passande och mötte upp Sara i en solig backe för att sitta och sola, lyssna och fika.

 Pappa och Sara satt i solen och lyssnade på Mynta

                                        

Samtidigt som vi satt och fikade så såg vi på avstånd att en av skyttarna, Samuel hade en intressant jakt strax inpå sig. Ibland stod Samuel fullt beredd då jakten närmade sig för att sedan sitta och lyssna på sin höjd.

Samuel var beredd

Efter ca 30 min så bröt sig en hjort ur flocken och gick rakt på Samuel medan de övriga fortsatte ner till nästa skytt. Det brukar inte vara bra som hjort att hälsa på Samuel och även denna hjort vet nu vad det innebär...

Tyvärr fick vi inte skott på någon mer hjort trotts ytterligare en timmes fint drev. Vi hade en härlig jakt i ett soligt och vindstilla väder -kan det bli bättre?

/Håkan